Det är många dystra också. Det känns ju extra hårt att min mamma missar just den här delen i ens liv.
Jag vet ju hur otroligt roligt hon hade tyckt det hade varit att få vara med och styra och ställa och dona nu.
Det är bara att tänka tillbaka till när jag blev bjuden på skolbalen (gick ett år tidigare än när min egen bal var)
Då var man själv lite så där så man ryckte på axlarna å inte tyckte det spelade så stor roll hur man såg ut liksom eller om man ens skulle gå.
Men det var väl klaaaaaaaaaaaaaaaart jag skulle gå tyckte hon, å gud så roligt. Å hon tog med mig å provade ut klänningar å handlade skor å handskar bokade in mig för att få håret fixat å facet sminkat.
Det var en sån stor sak för henne å hon tyckte det var så roligt!
Tänk då vad hon hade tyckt om ett helt bröllop. Att få vara med att välja klänning för en sån stor sak, kläder till alla barnen, att bara få fixa och dona med allt som hör till.
Pappa och pia ställer upp mycket. Men ändå har man alltid en känsla av att klara allt själv. Att man är så ensam liksom och att man inte har någon att be om hjälp av.
Å jag e väl vuxen så jag ska väl klara mig själv, men ibland vore det ändå skönt med en mamma.
Pia är guld värld, hon är verkligen jätte gullig och snäll och ställer ofta upp. Jag skulle aldrig vilja att min pappa byter ut henne.
Meen en mamma är ju alltid en mamma liksom.
Läste att det var en som skulle lägga sin brudbukett på sin pappas grav, och jag tyckte att det var en väldigt fin tanke. Så jag tror att jag skulle vilja lägga min bukett på min mammas grav.
Love you mom!!
Igår när jag och pia var och åt på dalahästen så såg vi en av killarna som är med i lyxfällan. Han som inte har så mycket hår.
Kanske var han där för att leta efter mig :-p han kanske hade hört ryktesvis att ekonomin var hård här ;-)