Jag skall alldeles strax göra mig i ordning för att sen åka och möta upp linda och pernilla. Sen bär det av till Hanna.
Vi har sagt till Hanna att vi var redo att komma till henne så fort hon ville vare sig hon var i stockholm (där hon bor) eller i garpen (där hennes mor å far bor)
Igår hade hon ringt och sagt att hon skulle uppskatta om vi ville komma idag. Så det ska vi göra.
Känns skönt att vi får komma dit och ta hand om henne lite.. Men samtidigt så jäkla svårt att veta vad man skall säga.
Eller det finns inte så mycket att säga mer än att man är så oerhört ledsen. Jag är så ledsen att han dog, jag är så ledsen att just hon var tvungen att hitta honom. Ja det finns inte tillräkligt med ord, allt är bara så hemskt.
Jon
1982-2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar