Nödvändig galenskap....

Idag efter jobbet var jag bjuden hem till en kompis på spadag/kväll eller vad man ska säga. Först var jag jätte trött och tänkte att jag bara skulle åka dit en snabbis, men sen när jag väl kommit dit var det jätte mysigt och roligt och mycket folk.
Vi fick mat och efterrätt å de som kunde dricka vin fick de, jag körde ju bil och ska jobba i morgon så jag kunde inte buhuhu.
Hade varit lite mys å tagit lite vin å sagt hej till den lite mer dimmiga världen ;)
Micke har varit duktig och tagit hand om barnen så när jag kom hem skickade jag iväg honom till hans mamma så han skulle få andas ut lite å duscha i lugn och ro.    Ibland kan det vara rätt hårt att ta hand om dessa barn fast de bara var 2 i dag haha.


Har läst ut en bok som heter Nödvändig Galenskap och är skriven av  Jenn Crowell.
Jag tyckte boken var bra fast det märktes att det var en yngre människa som skrivit den,  livet var så förenklat kändes det som, fast människor dog. hmm jaa svårt att förklara.
Och så använde hon ett jobbigt språk  i mellan åt som tex:  

¤ Det var inte den där kliche´n  om att förälskade människor avslutar varandras meningar, utan en känsla av att Bills gester bröt fram ur mina händer, att jag kunde kliva in i hans kropp lika lätt som jag gled in genom ett pärldraperi.       jag förstår precis känslan av att kliva runt i ett pärldraperi, jag gör det jämt och ständigt.............. Not :p

¤ som skrämda blommor i strålkastarskenet.  hmm hur ser en skrämd blomma ut, jag vet hur en död blomma ser ut för de har jag gott om, men en skrämd??

¤Jag tänkte på den hala, flyktiga känslan av Jaschas hud mot fingertopparna, den salta, skarpa smaken från hans mun, hans mustiga doft - fernissa, polityr, eld, ett främmande land, medan Bill hade varit mild, känslomässig och doftat havregrynsvälling, jordnära som en hemkomst.            Mmm man har ju alltid velat haft en kille som luktar eld eller välling, vart hittar man dem liksom?

¤ Och ett leende glider över kvinnans snäckblanka ansikte.   Jag vet inte, ska detta vara en komplimang eller förolämpning?  jag tar det som att hon var blek och flottig i ansiktet.

Jaja nog om mina åsikter till vissa meningar, här kommer handlingen:

När Gloria träffade Bill var det som om allt föll på plats. Hans kärlek gjorde henne lugn och trygg, och äntligen kunde hon lämna minnena från det förflutna bakom sig. Men lyckan varade bara i åtta år sedan kom beskedet om Bills cancer.
Nu står Gloria ensam med sonen Curran. För hans skull måste hon orka gå vidare, stå emot sorgens galenskap och åter bli den mamma han så väl behöver. Hon är fast besluten att inte göra om sina föräldrars misstag och låta sonen växa upp i ett hem förgiftat av sorg. Saknaden efter Bill kommer naturligtvis alltid att finnas kvar, men kanske är det så att slutet ibland är början på något nytt.
Nödvändig galenskap är en ovanlig kärleksroman. Jenn Crowell har med sitt poetiska, levande språk lyckats fånga den stora kärlekens berusande lycka, men hon väjer samtidigt inte för smärtan och sorgen. En roman som etsar sig fast i minnet man skulle kunna kalla den en sorts nittiotalets Love story.
Jenn Crowell var bara sjutton år när hon skrev denna mogna och insiktsfulla debutroman om sorgens och kärlekens många skepnader. Nödvändig galenskap har fått mycket stor uppmärksamhet världen över och är redan såld till ett stort antal länder.