sorglit

Idag när barnens pappa var här och hämtade elias å emelie kom det en tjej och talade om att hon sett en påkörd katt utanför vårat hus typ fast på riksvägen. Våra katter var ju hemma så vi visste att de inte var någon av dem, men efter beskrivningen hon gav förstod vi att det var monster katten som hemsökt oss sen vi flyttade hit.
Vi sade till tjejen att vi skulle kika upp vad det var för katt och hon tackade för sig och åkte, strax därefter kom det en karl som också talade om att han hittat en katt och att han flyttat in den på vägen här alldeles utanför oss.
Så när elias o emelie farit gick vi dit och kikade å mycket riktigt så var det monster katten.
Även fast jag verkligen avskytt den där katten så är de ju väldigt sorglit när den ligger där påkörd iaf :(
Micke ringde ägarna och talade om vad som hänt å kollade om de ville hämta den eller om vi skulle begrava den själva.
William var ju med och han tyckte också att det var lite sorglit. så vi tog reda på katten och micke hämtade en kartong åt oss, så hade jag och william en egen liten begravningscermoni i en carlsbergs kartong med lite blommor å sånt.
Sen nu på kvällen kom den en karl och hämtade katten.

Jag skulle nog inte passa som jägare eller vetrinär, de är ju alldeles för sorglit när djur går och dör, även om man haft värsta agget mot dem först.

Nä nu ska jag kika lite tv, sen blir de te å söööööööva.