Äntligen

JAAA äntligen är Emmy här!!!!!

Igår (fredags) kände jag mig konstig när jag vaknade (kl 7) å hade ont i magen.
Men jag gick upp som vanligt och skickade iväg barnen till skolan. Sen vid halv nio så började jag känna att jag fick värkar.
Men de var oregelbundna hela dagen och inga som gjorde så där asigt jäkla ont som de verkligen kan göra.
Så jag gick och hade ont hela dagen, sen fram mot kvällen ringde jag till bb för att fråga vad jag skulle göra.
BB damen tyckte att eftersom jag ändå gått över tiden kunde jag komma in så skulle de göra en undersökning å se om det var nått på g eller inte.
Strax efter 8 var vi där. Blev uppkopplad med såna där grejer som mäter barnets hjärta å mina värkar.
Sen strax efter nio gör de en undersökning, Å vad säger de då!!!!! jo de säger, att nästan hela livmodertappen är kvar (den försvinner först sen börjar man öppna sig) så jag är alltså inte öppen överhuvudtaget.
Då kändes det som om jag bara ville skita i allt, låta bli å skaffa nå barn. Man blir så arg när inget går som de gjort innan.
De funderade på att ge mig piller som skulle få värkarna att försvinna och sen en sömntablett så jag skulle få sova under natten.
Men först skulle jag få prova på att gå runt i mitt rum ett tag så skulle de kolla igen efter de å sen besluta hur man skulle göra.
Så jag fick väl trava runt i mitt rum i ungefär en timme.
typ kvart över tio kom hon in å gjorde en ny undersökning, och då helt plötsligt var livmodertappen borta å jag var öppen typ 4 cm (på bara en timme) så då sa hon att det inte skulle bli nå sova av för mig.
Efter de gick allt jätte snabbt och 01,11 är hon född. så från att jag öppnade mig tog det bara 3-4 tim innan hon var ute.

Hon var ju stor vilket jag oroat mig för, men det gick ju bra ändå. Å hon ser inte så stor ut när man ser henne på riktigt. 3933 g och 54 cm lång.
Eftersom jag inte tycker att hon är så stor nu när jag ser henne funderar jag på hur pytte elias måste ha sett ut då, som vägde typ ett helt kilo mindre och var 5 cm kortare.

Jaja nu är hon här iaf :) ont som f-n gjorde det verkligen kan man säga. Fan det känns mer och mer för varje barn man får tror jag. Jag tycker fortfarande att första var lättast att få för då visste man inget om detta. Nu vet man ju precis vad som kommer att hända å man känner varenda grej.
Det som var skönt nu med tredje var att man var lite mer avslappnad, man brydde sig inte så mycket om allt övrigt som man gjort förut. skit samma hur man ser ut eller om man skriker eller inte eller om de kommer lite blod här eller där. (det var iaf en skön fördel)

Jaja jag hade iaf bett om att få gå hem så fort jag bara kunde så vid 12 idag fick vi åka hem :)  Så skönt att vara hemma i sitt eget hem å använda sina egna grejer.

Mickel räv var så snäll och duktig igår så ska jag väl tillägga :)

Nu har jag ont i magen å eftervärkar men de försvinner väl snart hoppas jag.

puss på er