Besviken

Igår satt barnen och tittade i sina fotoalbum. Emelie satt och tittade på ett kort på henne och Pia och så säger hon.
- Jag saknar verkligen Pia.
Och så sitter hon och tittar på det där kortet lääänge och ser ledsen ut.

Jag blir både arg, ledsen och besviken!!!
Pia är ju pappas förra sambo.
Emelie har alrig träffat sin riktiga mormor men pia har varit med under hela emelies liv så för emelie var hon väl en riktig mormor.
Elias han ju träffa sin mormor i några månader innan hon dog, han vet om det och han kan peka ut henne på kort men det är inget han minns nått av. Så även för honom har Pia varit som en mormor.
En viktig person liksom!!! De tjatade jämt om pia pia pia, de ville träffa pia, de ville sova hos pia osv osv.
Pia är även gudmor till emmy.

Men så helt plötsligt en dag var det bestämt att pappa och pia inte skulle bo ihop nå mer. Och sen den dagen har vi väl i princip inte sett till henne nå mer.
Hon ringde en gång i december och sa att hon skulle hälsa på i veckan, men sen ringde hon och sa att hon hade juuu så mycket just nu (det ständiga svaret) men nästa vecka skulle hon komma.
Jag satt och pysslade en kväll med mina pärlor (de jag kallar mitt terapi arbete), så då gjorde jag två armand till pia i hennes färger som jag vet att hon gillar.

Sen hörde jag väl bara av henne en gång till då hon sa att nä hon hade ju så fullt upp så just nu kunde hon inte komma men sen när det lugnat ner sig så skulle hon komma. Sen har varken jag eller barnen hört någonting av henne. 
De första samtalet fick jag väl bara för att jag själv skickade ett mess till henne, annars hade hon väl inte hört av sig då heller.

Jag blir så jäkla besviken. Visst vi är väl inte så viktiga för henne, vi är ju ingenting till henne egentligen.
Men för oss har hon ju varit som en extra mamma/mormor.

Jag blir arg och besviken för att hon tog åt sig att vara gudmor till emmy när hon ändå inte bryr sig., Vi valde henne just för att om det någon gång skulle gå snett mellan henne och pappa så ville vi fortfarande ha kvar henne i vårat liv.
Men då vi gifte oss och döpte emmy var det redan påväg med separation och grejer utan att vi visste det, de hade inte talat om det då. Så då tycker jag att eftersom hon tydligen hade tänkt skita i oss så fanns det väl ingen anledning att ställa upp som gudmor. Vi valde ju henne för att hon betydde mycket för oss, dock betyder vi inget för henne tyvärr.

Jag blir ledsen för att Emmy fyllde ett och  vi hörde inte ett ljud från henne. Så i december skickade jag ett mess och det var då jag fick svaret att hon skulle hälsa på.
Jag har fyllt 30 och elias 8 men inte ett pip, eller ens ett litet grattis mess.

Jag blir ledsen när emelie sitter och tittar på bilder och blir ledsen och saknar henne.
Jag vill ju inte att mina barn ska behöva lida eller må dåligt. Jag vill inte att de ska bli svikna på olika vis om och om igen!!!

Jag vill att de ska ha ett bra liv!!!