Tjejen som var där och pratade pratade en väldig massa, men de gick bra för de mesta var väl rätt intressant.
Å jag kände på mig innan vi kom dit att man säkert skulle behöva presentera sig där för alla, åååååå så rätt jag hade. Som tur var så har ju jag nyss börjat sälja detta så jag kunde inte säga så mycket mer än mitt namn, ålder, vart jag kom ifrån och att jag var ny så de gick bra :)
När vi gick därifrån fick vi en varsin presentpåse, SÅ SKOJ!! :)
Å ja en tennis boll, den var inte med i presentpåsen men de kastade hon ut till oss för oriflame är tydligen med och sponsrar damernas tennis (de här bästa spelarna).
Jag blev bara så paff över att vi fick en sån stor parfym, jätte skoj. Å flaskan var ju så tjusig :) (kortet jag tagit är däremot inte så bra)
Jag brukar ju alltid lägga ut bilder och handlingen på böckerna jag läst ut vilket jag fuskat med de 4 sista typ så jag gör de la nu lite snabbt. eller jag lägger bara ut tre av dem.
handling: "En dag var vår blå Saab utbytt mot en guldfärgad Ford Fairlaine av sextiofyra års modell. Den svenska lite sura doften hade bytts ut mot en mera plastig amerikansk. Vi var de enda som hade en amerikanare på gatan. Att sitta i bilen kändes som att vara i en agentfilm. Man kunde skjuta iväg raketer med cigarettändaren och radion såg ut som en polissändare. En dag när jag satt själv bakom ratten och jagade en bov fastnade tutan och det gick inte att få den att tystna. Pappa bar mig, som var livrädd, ut ur bilen och sa att det inte var något som gått sönder. Den sommaren åkte vi iväg i Fairlainen - inte på min längsta, men viktigaste resa - över alperna, söderut.
Sedan den resan var inget mera sig likt. På hösten sålde pappa Forden och köpte en Volvo. Då brydde jag mig inte längre.
Det mesta som jag har sett efter det har varit som ur ögonvrån, det har passerat utan att jag riktigt tittat till.
En dag satte jag mig ner och började skriva.
Jag skrev för att försöka förstå den där luftfärden, när jag sträcks över från en famn till en annan och i den nya famnen får jag ett namn och en adress. En av alla adresser jag sedan sökt i fyrtio år.
Det är nog därför jag har skrivit boken
Kul.
Handling: Det var i april 2004 som en bild dök upp i mitt huvud av två pojkar som satt på var sin sida om ett stängsel. Jag visste att de hade blivit tagna från sina hem och sina vänner och förts, var och en för sig, till ett fruktansvärt ställe. Ingen av dem visste vad de gjorde där, men det visste jag, och det var historien om de här två pojkarna - som jag döpte till Bruno och Shmuel - jag ville berätta." Så beskriver författaren John Boyne hur han fick idén till Pojken i randig pyjamas. John Boyne har skapat en gripande berättelse om ett möte mellan två pojkar under andra världskriget, som kan läsas av både vuxna och lite äldre barn. Bruno är nio år och genom hans ögon får vi uppleva förintelsen på ett barns naiva och osentimentala sätt och kontrasten mellan oskyldighet och fruktansvärd grymhet ställs på sin spets. "Bästa bok" just nu blir irländaren John Boynes Pojken i randig pyjamas. Den som läst boken glömmer den aldrig. Mer än så vill jag inte säga. Lena Adelsohn Liljeroth Pojken i randig pyjamas är en outhärdlig berättelse som blir uthärdlig tack vare att den skildras genom en person som inte förstår vad han ser. Maria Store, Södermanlands Nyheter Det är ett snilledrag av den irländske författaren John Boyne att berätta om det oerhörda och obegripliga genom att filtrera det genom en nioårings känslor och tankar. Ulla Lindqvist, DN "Årets viktigaste och bästa film" sa Ronny Svensson om filmen Pojken i randig pyjamas när han för första gången någonsin delade ut betyget fem solar till en film.
Å jag tyckte: Att denna bok var skit bra å jag ville inte sluta läsa den förrän den var slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar