som förr

Varför föddes inte jag med någon hyperaktiv diagnos för.
Shit vad skönt med en massa energi, få massa saker gjorda.
Nää jag föddes med sittsår i rumpan haha nä inte riktigt då. Men nu har det varit på slösidan länge.
Är fortfarande förkyld, så där så man känner sig dålig och att det är på gränsen att bryta ut helt men de bryter liksom aldrig ut och går aldrig över heller.
Blir så trött. Orkar ju liksom inte göra nått om man hela tiden känner sig halv sjuk.

Eller varför föddes inte jag så här.
- Ååå sallad som är så gott med lite vatten till, verkligen en lyxig måltid. Och på helgen brukar jag lyxa till det med lite nötter.
Nä jag föddes så här- faaaan vad gott det är med chips och cola.

Eller varför föddes jag inte så här.
- En morgonpromenad gör en så pigg så det är verkligen skönt. Så brukar jag ta en springtur på kvällen.
Nä jag föddes så här.
- måste jag gå ut idag så skjuter jag mig själv.

Jaa jag har ju inte alltid legat på denna latsida. Men när man väl har fallit in i den är det svårt att ta sig ur. Speciellt nu när man inte har så mycket tid att lägga på sig själv.
Det är ju väldigt svårt att klämma in något eget på en dag eftersom vi har så mycket annat att passa upp på.
Och inte kan man hålla balans på grejerna heller. När man väl kommer igång med nått på riktigt så att det blir till en vana, ja då jäklar måste man överdriva allt.
Som förut typ för 12 år sen, då tränade jag 12 pass i veckan. Det satte dock min pappa stopp för, för de tyckte han var alldeles för mycket.
Jag och min kompis anna gick på typ varenda grej man kunde gå på i vasahallen tror jag, plus lite morgon simning innan skolan.

Ett år när jag spelade fotboll fick jag ett sånt där tvång att jag kunde bara inte missa en träning, vare sig man mådde dåligt, eller gjort illa sig eller vad som helst.
Men så fick jag pris för träningsflit det året också haha :-p

Jag har ju växt upp med att springa. Jag har alltid sprungit varannan dag ända fram tills jag flyttade hemifrån.
Min pappa är maratonlöpare, (ja nu e han ju gamal så nu har han slutat) Så vi barn har ju också åkt runt och tävlat lite här och där i löpning. (minimaraton, lidingöloppet osv)

Det är allt eller inget liksom. Finns inga mellanting. Så de senaste åren har det legat på INGET :-p

Varför kan jag inte bara känna ett av dessa måsten/tvång  nu :-p
Skulle verkligen behöva de, innan denna kroppen tar över helt å huvudet försvinner ner i valkarna å jag inte ser nått mer haha.

Inte har man vett att låta bli godsakerna heller.
Förr kunde man svälta sig själv i flera år.
Nu tror man att man ska svälta ihjäl om man är hungrig i en timme :-p
Gaah, jag måste verkligen ta tag i det här.



By the way.
Igår hade jag gjort i ordning en tavla eller vad man ska kalla det. En fotogrej, med massa kort på barnen.
När jag skulle visa den för micke på kvällen, ja då var den spårlöst försvunnen.
Vi letade å letade men hittade den ingen stans.
Självklart frågade vi den vi misstänkte först. Men hon hade minsann inte sett den. Men däremot, när hon skulle släppa in findus hade det smitit in en svart tjuv.
Jag kan tala om att jag hittade tavlan under hennes säng sen.
Glaset hade lossnat så hon trodde nog att hon hade haft sönder den så då hade hon gömt den.
Men det var lugnt, bara att sätta dit glaset igen så var den lagad.

(å med svart tjuv, menade hon inte hudfärg. utan i filmer brukar inbrottstjuvar vara helt klädda i svart, så det var de hon syftade på)